bitterfittorna

Jag funderar starkt på att bli nunna, eller kanske bara leva i celibat. Det finns en anledning till mina dramatiska tankar: Ingen man på denna jord vill ha mig. Jag lovar. Jag tiggde min första puss från en 1.50 cm kort pojke och resultatet av min grundligt planerade handling blev att min storasyster skällde ut mig för att det inte var genuint. Efter några år var jag ute på marknaden igen, men även då har jag bett män att kyssa mig utan resultat. Och, ingen man har sagt att jag är en bra kyssare, men å andra sidan har jag somnat under kyssar jag bett om.

Det ligger i mitt blod att vara dramatisk, jag lever i en liten bubbla där jag tror att det är romantiskt att kasta sig i armarna på män och viska mjukt "kyss mig" och istället för att få den vackra responsen "mer än gärna min sköna" så blir det tungkyssar som känns som anakondor i munnen på mig. Jag är "skökan med oskulden kvar", mer eller mindre okysst och väldigt, otroligt naiv. Jag som trodde att dagens killar uppskattade naiva tjejer. Det var allt från mig idag. Tack.