bitterfittorna

Inga klyschor, inget Marvin Gaye. Det var inte soligt, det var inte fyverkerier bortsett från mina egna uppkastningar i alla dess färger. I en walk in-closet , jag minns att det tvåsiffriga talet glas med öl gjorde sig påmind genom att skvalpa runt i magen medan vi brakade rakt in i "garderoben" , jag landade ganska mjukt till skillnad från min dåvarande pojkvän som slog huvudet i ett hyllplan, jag kvävde ett skratt och ännu en begynnande spya men det har jag inte ont utav så här i efterhand, en liten pre-revenge. Sa "Är du verkligen hundra på det här?" och han tittade mig rakt i ögonen och sluddrade "Ja men jag älskar ju dig!" Äh vad väntar jag på? Han älskar ju mig! 

Men hela akten gick ut på att jag skulle få bort den förbaskade skon bakom huvudet, försöka mig på några bravader, men jag var ganska paralyserad. In och ut, sprut. Klart, jag var härmed kvinna. Trodde jag. Det visade sig en cirka 2 minuter senare att när vi kliver ur vårt lilla kärleksnästa står fem stora killar och vevar så åt helvete att jag domnade bort en aning, dansar och daskar i luften på något som skall likna en kvinnas röv. Mina 2 minuter i rampljuset som kvinna, bortblåst utav fem pubertala, nej SEX pubertala killar då min pojkvän (i cirka 5 minuter till) börjar sluta sig till den mansgrisiga skaran pojkar och göra samma moves. Jag går in i garderoben igen när jag inser att jag inte hittar mina strumpor, jag hade läst någonstans att strumporna var viktiga att avlägsna innan samlag, bullshit. Var på väg ut från denna beklagerliga samling människor och viskade till min pojkvän "sämst äru!" 

Jag vet, jag var liten. Hade jag ens fått mitt kvinnotecken? Minns inte, men jag var liten och "Sämst äru!" var det första som kom mig för. 

Så, vem försöker jag lura? Jag hatar alla pojkar, förutom pappa.

Jag välkomnar er, till en lite mindre destruktiv blogg, desto mer hat utav den bättre sorten. 
Ni har väl alla hört begreppet "gråtrunka" och förhoppningsvis läst bloggen någon gång, jag hoppas det för er egen skull. Men vi har tagit det till nya nivåer, vi är flickorna August Strindberg förmodligen skulle ha varit så stolt över, för det faktum att vi hatar kvinnor lika mycket som män går icke att förneka. Enligt mig (utan att göra er alltför upprörda) har August blivit en sorglig kliché och om vi nu ska inse faktum så, lever vi faktiskt på ett inte längre så tidigt 2000-tal. Utan feminism så vill vi bara bringa fram allt hat mot pojkar , och alla misslyckanden (pojkar i allmänhet med andra ord) och få ner det i ord. Lär av våra misstag. En snabbt exempel.


Hur skökan med oskulden kvar fick sitt namn:
Det var sen höst och vi var ute och drack bort våra problem (människor och mensvärk) , jag hade ganska nyligen träffat den ökända "Singelkillen" (vilket vad ni än tycker och tänker om honom är en otroligt fin rekokille) och vi står ute på Andra lång, den mest dekadenta och tårdrypande gata i hela Göteborg. Vi tar en cigarett och pratar om livet. "Skökan med oskulden kvar" fanns med under hela kvällen, det vet vi med all säkerthet då det som inträffar en stund senare blir så sprängladdat med känslor inom mig att jag okontrollerat kastar ur mig en mening bortom all räddning. För det som faktiskt händer är att min till 50% okyssta väninna får sin mun fylld med en mansgris tunga och detta ser jag genom rutan där jag står, och i mitt berusade tillstånd får jag 3 sekunder av helt impulsivt agerande bortom all IQ och skriker "NO! SHE'S A VIRGIN!" 

Ja, jag cockblockade min bästa vän. Jag sprang in med en cigarett på en pub och Singelkillen fick rycka tag i mig för att inte knö mig emellan dem. Lyckligtvis så slutade de suck face och tittade frågande på mig, jag visste inte vad jag skulle säga. Hur skulle jag någonsin kunna förklara de 3 sekunder av total blackout. Torrets känns som en inte allt för okänd diagnos , kanske dags för den årliga läkarkontrollen. Hur som har skökan sin oskuld kvar och är numera 75% okysst.