bitterfittorna

jag vet inte hur många gånger jag har blivit äcklad och förvånad över hur konstigt människor beter sig. speciellt då män. Finns 100 exempel på detta men jag fuderar på att dela med mig om ett riktigt psykfall.

Jag gick i 7an. 13 år gammal liten flicka. Jag hade börjat prata med en kille som var ett år äldre än mig på Bilddagboken och en dag så skulle vi träffas. De skulle jag inte ha gjort.

Jag träffade honom (nämner inga namn, mest för att jag inte kommer ihåg vad han heter) på busstationen, han steg av bussen och jag märkte dirrekt att han inte var den vassaste kniven i lådan. Han hade en lockig backslick, et giganitisk finnne på nästan och såg allmänt sliskog ut.

Han kramade mig (som man bögigt nog gör när man ses) och då märkte jag att jag va ca 20 cm längre än honom. hur som helst så gick vi och satte oss i en soffa på ett bibliotek och pratade lite, han var ganska konstig, pratade trögt och fattade inte riktigt vad vi pratade om.

Han ville visa mig lite saker som han hade målat och jag tänkte, att varför inte? när han öppnade sittritblock såg jag MASSOR med bilder på hjärtan. och i dom hade han skrivit MITT NAMN! han hade blivit kär i mig över bilddagboken. what da fuck is this?! mina ögon blev stora som tennisbollar och han börjde rodna. jag ville springa iväg, gråta och skrika. Men vad fan skulle jag göra? Killen var ju helt knas och han hade säääker massa olika bokstavskombinationer.

jag höll mig i schack tills jag hade mage till att säga "jag ska nog åka hem nu"

jag har aldrig kännt mig så lättad, äcklad, överumplad och chockad som när jag fick gå på min buss och åka hem.

Det är efter såna här situationer som vi bitterfittor brukar samlas hos "The Harlot" dricka vin, röka tills vi dör och ta nudepics. over and out.